Jag gav mig själv ett hårt och ärligt förbud alldeles nyss.

Ingen mer iPod för min del. Eller alltså musik i hörlurar. Inte när jag är ute med hunden, inte när jag är ute och går, inte när jag sitter på tåget osv.

Det piper för mycket nu, och jag känner en viss panikartad känsla när jag kommer på att tinitus inte går att få bort. Det spelar ingen roll hur mycket man gråter, skriker, bönar och ber eller lovar att lyssna mindre/sänka volymen i fortsättningen.
När man väl har fått tinitus, har man tinitus.

Jag är beroende av att lyssna på musik.
Men snart fyller jag år. 17 år (helt onödigt att fylla 17 tycker jag, men ja, i guess i have to!) då ska jag önska mig en Ipodstereo, eller i alla för högtalare till den så att man kan ha med sig såna till tillexemepl stranden eller ut på baksidan när man solar osv, då behöver man ju inte få ljudet direkt i öronen och samtidigt slipper jag vara utan min älskade musik.

Egentligen tror jag mest att det handlar om att få vara ifred. När jag drar på mig hörlurarna ser folk att det inte är någon idé att prata med mig, och gör det därför inte. På så sätt får jag sitta för mig själv i lugn och ro och bara tänka och slappna av. Jag tycker inte om att prata ofta, men när jag väl är igång har jag svårt att sluta och då har jag oftast roligt.

Men nu är det alltså slut med det, jag får lära mig att visa att jag vill vara ifred på något annat sätt.

Nu vet ni, haha, men jag kanske kommer behöva stöd from time to time eftersom det här kommer vara skitjobbigt.
Jag känner mig redan lite smått stressad/panikslagen över det men vet att det är dags att ge upp det där nu, innan det är för sent! För då kommer jag verkligen att ångra mig.


Nu ska jag ut i blåsten och sola :) ha en bra fredag! puss