... det var namnet på den där "Filmen baserad på verkligen händelser".

Den var bra, men hemsk och sann. Helt sann. I slutet stod det om "familjen" att de lever än idag, under vittnesskydd (eller vad det nu heter) de har fått andra namn och sådant liksom.
Bra var den i alla fall.
Sedan såg jag och syrran klart på Jack och vi båda bölade som vanligt. Den filmen är så bra, men så sorglig och samtidigt så gullig. När man ser den uppskattar man livet lite mer, och man förstår att det handlar om att vara barn så länge man kan, och att man ska vara glad för varje dag man får att leva.

Nu ska jag faktiskt krypa ner i sängen OCH SHIT I HELA-VETE kom på att jag aldrig ringde upp kusinen!!!! FAAAAN, hon ringde under första filmen. SHIT!

First thing to do tomorrow, call her! Bara så jag inte glömmer liksom.
Fan jag har blivit sämst på att komma ihåg att ringa upp. Dåligt Sara, dåligt!

Aja nu ska jag sova i vilket fall som helst, för sent att ringa nu.
Godnatt allihopa!


P.S Jag bakade en fett god kladdkaka, improvements!