Såg nyss den filmen med mamma och syrran.
Vet inte riiiktigt om jag skulle kalla den en komedi... snarare en dramakomedi i så fall, med mycket drama.

Alla tre grät i slutet... jag bet ihop som bara satan för att inte gråta högt. Skulle egentligen velat göra det men tycker det är pinsamt när andra hör xD

Kunde inte låta bli att tänka på min älskade "lillebruur" Ville (en hund alltså).
Usch fyfan säger jag bara... när han blir gammal... jag kommer dö!

Jaja, nattinatti!