Nu ligger jag här i mörkret och ska sova. Filmen är slut och jag tänkte prova att mobilblogga för första gången.

Egentligen är det så att filmen satte igång en massa tankar... och känslor.

Jag insåg att jag måste ta bättre vara på vad jag faktiskt har. Oroa mig och tänka över mindre. Jag vill ha kvar den här känslan och inställningen som jag har just nu. Vill så gärna slippa känslan och tankarna om varför man gör vissa saker, undra om dom ens har någon mening. Jag vill slippa "varför?". Det har förstört så himla mycket för mig.

En sak jag känner nu är också att jag måste ta mycket bättre vara på dom vänner jag har. Ni är ju faktiskt himla bra. Det har jag i och för sig vetat länge, men ändå är har jag haft det där jobbiga efter mig. Låtit det stoppa mig. jag måste sluta vara så lost och innåtvänd som jag kan vara/bli ibland. En sak är då sann. Dom fyra (för vissa självklara) smsen jag fick på julafton värmde. Dom värmde verkligen. Jag kände mig ihågkomen, kanske fånigt... men sant.

Imorrn ska jag tänka på det här inlägget när vi ses. Det ska jag verkligen.

Åh, om det här äntligen kan vara en sorts vändpunkt för mig.

(Ska bli intressant att läsa det här imorrn, haha! Men jag känner mig glad över att jag skrev av mig. Det behövdes verkligen.)

God natt